Satslära

Satslära Harmonilära

Satslära omfattar grundläggande färdigheter i stämföring och hantering av ackord inom en period som inom den västerländska konstmusiken ungefär sträcker sig från 1700 till 1850. Det handlar här inte om en enhetlig stilperiod utan om en blandning av stilar, sammanförda av "pedagogiska skäl". En kurs i satslära ger en bra grund för vidare studier i harmonisk analys, koralharmonisering, Schenkeranalys, instrumentation, kontrapunkt och musikanalys i allmänhet. Lämpliga förkunskaper är en kurs i allmän musiklära eller motsvarande.

Kursinnehåll

 

Introduktion

Allmän information om kursen. Om notskrivningsprogram, uppspelning av ljudfiler, inlämning och rättning av övningsuppgifter.

 

Huvudtreklanger

I det första avsnittet går vi igenom en mängd grundläggande begrepp. Ackordmaterialet består av treklanger i grundläge.

 

  • Grundläggande funktionsbeteckningar
  • Huvudtreklanger i dur- och molltonarter
  • Begreppen konsonans och dissonans
  • Prim-, kvint- och oktavparalleller
  • Egenskaper hos basstämman och mellanstämmorna
  • Lämpliga avstånd mellan stämmor
  • Fördubblade toner i ackorden
  • Stämkorsning.

 

Tersläge

  • Treklanger med tersen i basen.

 

Parallellackord

  • Huvudtreklangernas parallellackord i dur och moll
  • Bedräglig kadens.

 

Dominantseptimackord

  • Dominantseptimackordet och dess fyra lägen
  • Ledtonsteg
  • Ofullkomlig dominant.

 

Ackord med förhållningar

Ackord med förhållningar ingår i ett stämföringsschema. De vanligaste är

  • D4-3
  • S65 - D
  • D64 - 53.

 

Wienklassisk kadens

Standardkadensen inom den wienklassiska musiken: T - S6 - D64 - D - T.

 

Mellandominant, mellankadens och ellips

Mellandominant, mellankadens och ellips är vanliga typer av tonartsutvikningar eller tillfälliga inslag av ackord från andra tonarter än huvudtonarten. Ett specialfall är växeldominanten eller dominantens dominant.

 

Neapolitanskt sextackord

En benämning på det under 1700-talet så populära och speciella ackord som tolkas helt olika inom stegläran och funktionsteorin.

 

Nonackord. Dimackord

Nonackord är femtoniga ackord som bygger på tersstapling (här fyra terser på varandra). Dimackord - eller förminskade septimackord som de egentligen heter - kan ses som avledningar av nonackord men även på andra sätt beroende på hur de används.

 

Kvintgångar

Kvintgångar är den mest dominerande ackordföljden i durmolltonal musik. Beroende på vilka ackordtyper som används ställs olika krav på stämföringen.

 

SS - subdominantens subdominant

En subdominantisk motsvarighet till växeldominanten, alltså subdominantens subdominant.

 

Altererade ackord

Altererade ackord är ackord med sänkta eller höjda toner i syfte att skapa flera ledtonsteg. Därigenom skapades större samhörighet mellan ackord och ökade förbindelsemöjligheterna mellan tonarterna. Företeelsen expanderade våldsamt under 1800-talet vilket på sikt underminerade känslan av en förhärskande tonart.

 

 

Musikteoriskolan

+46-708-711 811